i September 1515 Bartolomé de las Casas inlett för Sevilla tillsammans med fray Antonio de Montesinos. Friars anlände till Sevilla den 6 oktober. Där besökte de dominikanska klostret San Pablo och Montesinos introducerade honom till sina överordnade, som var glada att hjälpa honom och rekommenderade honom till ärkebiskopen i Sevilla, Fray Diego de Deza, en man som hade hjälpt Columbus att upptäcka indierna., Diego de Deza, nära monarken, fick ett besök från husen som berättade för honom om indianernas situation, och Deza bestämde sig för att hjälpa honom. Han rådde honom att intervjua kung Ferdinand katoliken och gav honom ett rekommendationsbrev. Las Casas gick till Plasencia, där domstolen var vid den tiden. Tack vare insatserna från Dominikanska och monarkens bekännare, Tomás Matienzo, lyckades han intervjua kungen. Kungen var dock väldigt sjuk och låg i sängen och berättade för honom att han skulle skjuta upp beslutet tills senare.,
han intervjuade därefter Juan Rodriguez de Fonseca, som, när han hörde sin anklagelse, berättade för honom att han inte brydde sig alls och att han var en dåre att oroa sig för det. Kung Fernando planerade att resa till Sevilla och Deza arrangerade ett annat möte mellan monarken och husen; men monarken dog längs vägen i Extremadura staden Madrigalejo. Före sin död överlämnade han Regency till kardinal Fr.Francisco Jiménez Cisneros, Ärkebiskopen av Toledo., Las Casas utarbetade en text för Cisneros och en annan för Hadrian i Utrecht, som var prins Charles, den framtida kejsaren Charles V.
Cisneros betalade all sin uppmärksamhet åt Las Casas och lyssnade på honom flera gånger. Och Hadrian gav också god redogörelse för sina skrifter genom att hänvisa dem till regenten. I närvaro av Cisneros sattes conchillos anhängare i bevis för att under läsningen av de lagar som proklamerades efter Burgos styrelse utelämnade att alla indianer som arbetar på gårdarna förtjänade ett pund kött var åttonde dag och fester.,
år 1516 skrev Las Casas sitt minnesmärke över klagomål, rättsmedel och uppsägningar, vilket orsakade ersättning av Fonseca av biskopen Ofvila, Francisco Ruiz och Conchillos av sekreteraren Jorge de Baracaldo. Tillgång till Karl V: s tron gjorde det möjligt för husen att höras i domstol, så att kronan beställde honom en plan för kolonisering på land enligt hans förslag.
i April beslutade Cisneros att skicka tre Friars jerónimos för att utöva guvernör i La Española., Las Casas var kommissionsledamot rådgivare av Friars och utsågs Procurator eller universell beskyddare av alla indianer i indierna, en position som liknar den för Ombudsman i Sverige som instiftades i början av artonhundratalet.
Bartolomé de las Casas var från det ögonblicket Indiens beskyddare på öarna La Española, Kuba, San Juan och Jamaica, liksom på fastlandet, med hänvisning till den amerikanska kontinenten. Hans uppdrag var att informera jerónimos fäder eller andra som förstod det om indianernas hälsa och integritet., Amiralen och domarna i överklagandet skulle hålla den makten från Bartholomew, och olydnad mot honom skulle straffas med betalning av 10 000 maravedis.
Commendationedit
den 11 November 1516 inledde Bartolomé de las Casas med de tre fäderna jerónimos för spanska. De gjorde det på olika Skepp. När anländer i San Juan De Puerto Rico, båten Las Casas drabbats av ett sammanbrott, och var tvungen att förlänga sin vistelse där i två veckor. Vid ankomsten till La Española Las Casas insåg han att Encomenderos hade vunnit jerónimos fäders fördel., Dessa mottog dem med firandet och hade berättat för dem att lovorden var nödvändiga, för annars skulle indianerna göra uppror och att de också hade primitiva tullar, och jerónimos fäder begränsade sig till att undertrycka lovord från dem som inte bodde på ön. Husen lyckades bara respektera de förordningar som hänvisade till friheten för de aboriginer som anförtrotts domare och officerare av kungen.,
i juni 1517 återvände han till Spanien för att indikera för Cisneros att saker inte gick som planerat och när han nådde Sevilla lärde han sig att kardinalen var döende i Aranda De Duero och gick för att prata med honom, men sjuk bestämde sig för att skjuta upp beslutet för senare och dog i September. Prins Charles landade i Asturien och anlände med en viktig entourage till Valladolid. Snart framkom sidor för att ta makten., Å ena sidan fanns ”Castilians”, ledd av biskop Fonseca och Lope Conchillos, och å andra sidan finns ”flamencos”, där det finns Kastiliens Grand Kansler; Juan Sauvage, den stora servitören; Monsieur de Xevres och den privata servitören; Monsieur Laxao. Presidenten för alla råd var Storkanslern, och han var till vilken husen gick och ansågs vara en av deras betrodda män. År 1519 bad kanslern husen att utarbeta minnesmärken för att reformera Indiens lagstiftning, men Sauvage dog strax efter en sjukdom.,
i 1518 planerade las Casas ett projekt för att kolonisera Indiska länder med bönder rekryterade i Spanien. Detta var ett försök att skapa en fredlig koloniserande upplevelse i ett territorium som inte hittades av erövrare och encomenderos. Men det måste finnas en mödosam debatt mot den franciskanska friaren Juan De Quevedo, som hade utsetts till biskop av Santa María la Antigua del Darién, och uttalade sig för ursprungsbefolkningens slaveri. Juan De Quevedo förlitade sig på Aristoteles att hävda att det grova och barbariska folket är slavar av naturen., Las Casas hävdade att indianerna kunde civiliseras i fred och respektera deras frihet, eftersom Gud hade gett dem samma talanger som den vita mannen.
som Pedro Mártir De Anglería, i April 1520, las Casas träffade den inhemska totonacas som fördes inför närvaron av den nya kungen av Alonso Hernández Portocarrero och Francisco de Montejo, både sändebud av Hernán Cortés, erövraren av Mexico.,
ett par månader senare, i Santiago De Compostela, gjorde Castiles råd för sig själv las Casas idéer som var övertygade om att arbetet med erövring och kolonisering av Amerika skulle utövas fredligt genom proklamation och spridning av den katolska tron. Således bemyndigade Kastiliens råd honom att genomföra projektet för att skapa en fredlig koloni på Cumanas territorium (Venezuela), så att han skulle tillämpa sina teorier som består av att fylla fastlandet, utan att kasta blod och förkunna evangeliet, utan vapenbuller.,
det här är dock konvulsiva stunder i Spanien. Toledo, Segovia, vila, Zamora, Salamanca och Valladolid revolterade mot Carlos V och detta bromsade utfärdandet av de kungliga omröstningar som Bartolomé behövde för sitt projekt. I Sevilla organiserade Juan de Figueroa ett upplopp som krossades nästa dag av sina rivaler, Guzmanes. Bartolomé anlände efter dessa händelser och det var inte möjligt för honom att hitta partners och kapital för sitt projekt och var tvungen att vara nöjd med att ta som besättning en grupp av 70 mutineers, fördömda och förbjudna, som började fly till Amerika., Den 14 December 1520 de lämnade för Puerto Rico.
de anlände till Puerto Rico den 10 januari 1521. Där fick de nyheten att Alonso de Ojeda hade startat en slavjakt på land som hade retat aboriginerna, och att av denna anledning hade Chiribichi och macarapanaindianerna mördat alla Dominikanska friars som hade bosatt sig i Cumana, dagens Venezuelas territorium. Vicekungen i La Española, Diego Colón, beordrade Gonzalo de Ocampo att undervisa aboriginerna en lektion., Ocampo expedition anlände med 300 soldater till San Juan De Puerto Rico, där han kunde lära sig om vicekungens planer. Men las Casas talade med Ocampo och berättade för honom att han inte kunde utföra en militär expedition till dessa länder eftersom de hade beviljats honom genom kunglig stadga. Ocampo kontrollerade giltigheten av husets dokument, men bestämde sig för att inte lyssna på det. Las Casas gick till Santo Domingo för att tala med Diego Kolumbus att validera sina titlar i den Nya Världen, och lämnade hans besättning av Labradorer i Puerto Rico., Men 70 medlemmar av husen, ser vilken typ av händelser, beslutat att ta värvning med Juan Ponce de León att utforska Florida.
Las Casas mottogs kallt på spanska. Där kom man överens om att ge honom ett par husvagnar för att gå till Cumaná där han skulle bosätta sig. Dessutom dog hans mentor Friar Pedro De Córdoba den 4 maj 1521. Efter att ha deltagit i hans begravning den 30 juli 1521 lämnade han för Puerto Rico med sina två husvagnar, la Concepción och La Sancti Spíritu., Tillsammans med Husen reste hans andra, Francisco De Soto, hans kaplan Blas Hernández och hans extra Juan de Zamora. Dagar tidigare hade Juan Ponce de Leons expedition slutat eftersom indianerna hade attackerat spanjorerna i Florida och dödat Ponce de León med en förälskelse. Men en gång i Puerto Rico vägrade labriegos att följa med dem. Där hade de fått veta att Bartolomé var en trickster att vad han ville var att döda dem för att arbeta och att om de stannade på ön skulle de ha tillgång till mark och indianer för att arbeta för dem. Men han bestämde sig ändå för att gå till Cumana., Där blev han väl mottagen av franciskanerna. Soldaterna i Ocampo, som var i ett läger nära vad de kallade Nueva Toledo, tog det inte bra, för med husen där var deras slavjakt över. Därefter flyttade soldaterna till spanska, varifrån de fortsatte att göra Raider för att leta efter slavar i husets länder. Detta orsakade guaiqueríes att rebell och Bartolomé, medveten om risken för den kristna bosättningen, gick för att be Santo Domingo om hjälp i December 1521., Men en storm bröt ut och han slutade med sitt skepp till Yaiquimo, på motsatt sida av spanska. Hans andra, Francisco De Soto, utnyttjade frånvaron av husen för att organisera en slavjakt. Indianerna tjänade frånvaron av husen och attackerade och brände uppdraget den 10 januari 1522, och dödades vid sin återkomst till Francisco De Soto, franciscan friar, Dionysos och skytt Artieda, och resten av de kristna att fly till halvön Araya, därifrån till Cubagua, och sedan till Santo Domingo., Las Casas gick från Yaiquimo till Santo Domingo och, vid ankomsten, lärde sig om misslyckandet med hans uppdrag och föll i depression. Han accepterade råd från Friar Domingo De Betanzos att komma in i Dominikanska klostret Santo Domingo.
i klostret fortsatte han att dela och förbättra arbetet hos många religiösa som hade studerat juridik vid Salamancas skola, på de bara titlar som Kastiliens krona hade i den nya världen och på den civila status som borde ges till indianerna, som fria män –och inte slavar– av den kastilianska kronan., Samtidigt kritiserade han många aspekter av koloniseringen av Amerika och bland dem systemet av encomiendas. Han gick i pension för att ägna sig åt studier av teologi, filosofi och kanon och medeltida lag, och började skriva sin historia av indierna.
år 1523, efter att ha tillbringat ett år som nybörjare, erkände han i predikanternas ordning eller Dominikanska friars. År 1526 skrev han till publikens president, Alonso de Fuenmayor, och bad om indianerna. För att tillfredsställa ärkebiskopen skickade klostrets överordnade honom till ett annat kloster, Puerto De La Plata, i norra delen av ön., Där kom han 1527 och ägnade tre år åt studier och meditation.
biskopen av Mexiko, Friar Juan de Zumárraga och biskopen av Tlaxcala, Friar Julián Garcés, utsåg honom till reformator av dominikanernas ordning i den nya världen. I November 1531 han landade i Veracruz, tillsammans med bror Tomás de Berlanga och med ordförande i Royal Audiencia i Santo Domingo, don Sebastián Ramírez De Fuenreal. Men Dominikanerna i Mexiko fick stöd av Cabildo i staden och fängslade honom och skickade honom sedan tillbaka till Hispaniola.,
år 1524 hade Indiens kungliga och högsta råd skapats för att ta över alla frågor som rör politiken i Amerika. Dess ordförande var striden García de Loaysa. Efter hans utvisning från Veracruz las Casas skrev till denna kropp ett omfattande brev. Brevet var grodden i ett annat verk, de Unico Vocationis Modo.
år 1533 bad en ångerfull encomendero på sin dödsbädd Friar Bartolomé de Las Casas Att släppa sina anförtrodda indianer. Han gjorde det, men han fick fiendskap av sin arvinge, Pedro de Vadillo, och lyckades få honom fängslad., Dominikanerna hindrade domen från att serveras men han ombads att hållas i ett kloster av ordern.
upproret av Bahurucoedit
men i 1534 myndigheterna krävs fra Bartolomé. Chief Bahuruco, som döptes som Enrique och utbildades av franciskanerna, gick till överlåtelsen av en spansk hidalgo med namnet Valenzuela, som hade haciendas i San Juan de la Maguana. Trött på hans mästers förödmjukelser, som tog bort hans mare och hans fru, gick han ut i skogen, där han gick med i en grupp upproriska indianer., Han lyckades försvara sig mot de attacker som skickades mot dem och inrätta en slags ”oberoende republik” i en förlängning av trettio ligor. De infödda Chiefs Ciguayo och Tamayo följde Enriques exempel och bestämde sig för att organisera matcher mot spanjorerna och attackera dem alla, oavsett om de är beväpnade eller inte. Metoderna för att attackera människor utan vapen tyckte inte om Enrique, men det innehöll hatet mot spanjorerna var så stort att det var svårt att kontrollera det. Deras uppror varade i tio år., En viss Friar Remigio skickades till parlamentet till sin villa men greps av indianerna och Enrique förklarade för honom orsaken till hans uppror. Carlos V informerades om att det fanns en rebellchef i La Española och beordrade att han skulle minskas, för vilken presidenten för Audiencia de La Española, Sebastián Ramírez de Fuenleal, bad husen att ingripa i frågan. Enrique erkände husen som en vän. Las Casas förklarade för honom nackdelarna med att leva utanför lagen om vita, hur kraftfulla de var och att de inte skulle tillåta att upproret fortsätter., Henry bad om ” livförsäkring och allmän förlåtelse, bevarande av hans nåd och rikedom och frihet för sina män, som skulle fortsätta att leva i sina förfäders land utan att få något obehag.”Spanjorerna accepterade.
Nicaraguaedit
för de utförda tjänsterna lyfte publiken Bartolomé de las Casas från hans fängelse, så att han kunde acceptera inbjudan från bror Tomás de Berlanga, som just blivit biskop i Peru., Båda inledde för Panama, och fortsatte sedan överland till Lima, men under resan var det en storm som tog skeppet till Nicaragua, där han bestämde sig för att bosätta sig i klostret Granada. Detta var Indiens land som han tyckte mest om och år 1535 föreslog han kungen och Indiens råd att starta en fredlig kolonisering i outforskade områden i inredningen. Men trots det intresse som Indias Bernal Díaz de Luco och Mercado de Peñaloza visade, kunde detta inte göras eftersom Fonseca-klanen, protektorens fiende, fortfarande var i domstol.,
år 1536 organiserade guvernören i Nicaragua, Rodrigo de Contreras, en militär expedition, men Las Casas lyckades skjuta upp det i några år genom att informera drottning Isabel av Portugal, hustru till Charles V. inför fientlighet från myndigheterna bestämde Las Casas Att lämna Nicaragua och ledde till Guatemala.
Guatemalaedit
i November 1536 bosatte han sig i Santiago de Guatemala. Månader senare bjöd biskop Juan Garcés, som var en vän till honom, honom att flytta till tlascala. Därefter flyttade han tillbaka till Guatemala., För år 1537 påven Paulus III dikterade tjuren Sublimis Deus där han proklamerade att indianerna inte kunde förslavas och att de inte skulle behandlas som ” brutes skapade för din tjänst, men som sanna män, kapabla att förstå den katolska tron. Sådana indianer, och alla som senare upptäcks av kristna, kan inte berövas sin frihet på något sätt, inte heller deras egendom, även om de inte är i Jesu Kristi tro och inte kommer att vara slavar.”, Den 2 Maj 1537 han fått från den licensierade Guvernör Alfonso de Maldonado ett skriftligt åtagande ratificerat den 6 juli 1539 av Vicekung av Mexiko Antonio de Mendoza, att de infödda i Tuzulutlán, när de erövrade, skulle inte ges i encomienda men skulle vara vasaller av Kronan. Las Casas, tillsammans med andra friars som Pedro de Angulo och Rodrigo de Ladrada, sökte upp fyra kristna indianer och lärde dem kristna sånger där grundläggande Evangeliumfrågor förklarades., Därefter ledde han en motorkad som förde små gåvor till indianerna (sax, klockor, kammar, speglar, halsband av glaspärlor…) och imponerade chefen, som bestämde sig för att konvertera till kristendomen och vara en predikant till sina vasaller. Chefen döptes med Johannes namn. De infödda samtyckte till byggandet av en kyrka, men en annan hövding vid namn Cobán brände kyrkan. Juan, med 60 män, tillsammans med husen och Pedro de Angulo, gick för att prata med indianerna i Cobán och övertygade dem om sina goda avsikter., Därefter etablerade Dominikanerna högkvarter för sina doktriner i städerna Rabinal, Sacapulas och Cobán, varifrån de ledde den fredliga erövringen av sann fred.
intervju med kung Charles I av Spainedit
en annan transatlantisk resa återvände Friar Bartolomé de las Casas tillbaka till Spanien i 1540. I Valladolid besökte han kung Karl I av Spanien och V av det heliga romerska riket., Kejsaren Charles, som bland hans många titlar var ”katolsk Kung” sedan 1517, oroade sig för Indiens situation i Amerika och lyssnade på de las Casas krav och de nya idéerna om rätten för människor som sprids av Francisco De Vitoria, sammankallade indierrådet genom uppdrag av Valladolid eller Valladolid Board. Bland kommissionsledamöterna var de viktigaste europeiska teologerna och juristerna i sin tid.,
Ny Lawsedit
Bartholomew av husen, mycket kort relation till förstörelsen av indierna. Edition 1552.
som en följd av vad som diskuterades utfärdade kung Charles I de nya lagarna den 20 November 1542. De förbjöd indianernas slaveri och beordrade att alla befrias från encomenderosna och placeras under kronans direkta skydd., De förutsåg också att när det gäller penetration i tidigare outforskade länder, bör två religiösa alltid delta, som skulle se till att kontakter med indianerna genomfördes på ett fredligt sätt, vilket ger upphov till dialog som bidrar till deras omvandling. De nya lagarna var ett av de viktigaste bidragen till folkens lag som gjordes av kung Charles I som ett resultat av hans samtal med Friar Bartolomé de las Casas.,
i slutet av samma år slutade las Casas skriva i Valencia sitt mest kända arbete, Brevissima relación de la destrucción de las Indias, adresserat till prins Felipe, framtida kung Felipe II, då ansvarig för indiska angelägenheter.
biskop av Chiapasedit
han erbjöds Biskopsrådet av Cuzco, mycket viktigt vid den tiden, men las Casas accepterade inte, även om han tog över Biskopsrådet av Chiapas år 1543, eftersom det gränsade till Tuzulutlán.,
han invigdes biskop av Chiapas i det tidigare Dominikanska klostret San Pablo, i Sevilla, nu iglesia De La Magdalena, den 30 mars, Passion Sunday, 1544. Pando Miranda säger att ”det fanns blommor och flera ljus ljus i klosterkyrkan, moln av rökelse, guld och silke i de heliga ornamenten av de invigande biskoparna, som var Cordoba och Trujillo, och en brorson till kardinal Loaisa”. Som biskop ägnade han sig åt att rekrytera ett stort antal missionärer, de flesta av dem Dominikaner från klostret San Esteban De Salamanca, att följa med honom på sin resa till Chiapas.,
men i Sevilla fanns det frågor som krävde hans uppmärksamhet. Många invånare i staden ägde indianer reduceras till tvångsarbete. Några hade tagits med av deras encomenderos från Amerika och andra hade i hemlighet förvärvats från slavhandlare. Indianerna, som vet att husen är där, går till klostret för att klaga. Las Casas riktade Charles V genom brev för att berätta för honom att beställa frisläppandet av alla indianer i riket, ” för de är verkligen lika fria som jag är.”,
han lämnade Sevilla och anlände till Santo Domingo den 8 September 1544 med trettio missionärer. De möttes med fientlighet av spanjorerna i Amerika, för att ha bestämt Indiens nya lagar. Den 14 December 1544 lämnade han Santo Domingo för Chiapas. Den 19 januari 1545 landade han i San Lorenzo de Campeche, där han också uthärdade fientligheten hos invånarna och guvernören, Francisco de Montejo. Från denna stad, och efter att ha tillbringat några dagar i Tabasco, gick han till Ciudad Real De Los Llanos de Chiapas.,
efter erövringen av Mexiko av Hernán Cortés hade staden fallit till kapten Diego de Mazariegos regering, som styrde med viss noggrannhet, med regler som att upprätthålla adekvat folkhälsa och inte tillåta lösa djur att cirkulera. Mazariegos var också oroad över indianerna: han gav dem mark i egendom och berättade för dem att om någon Spanjor var intresserad av dem kunde han betala dem, han såg till att deras veckopauser respekterades, han skapade en skola där Chiefs och caciques barn kunde gå etc., En kyrka skapades i staden, Annunciationskyrkan, som var under kraften av biskopen av Tlascala, men med tillväxten av staden blev det ett stift, som är dess första biskop Don Juan De Arteaga, och hans efterträdare Bartolomé de las Casas själv.
men när husen anlände styrdes staden inte längre av Mazariegos, Indiens länder hade gått i nya händer och dessa underkuvades utan att någon tog hänsyn till deras intressen., I slutet av februari 1545 var det när Bartholomew tillträdde, och den 20 mars publicerade han ett brev där han sa att frikännandet nekades till alla spanjorer som inte släppte sina indianer som inte återvände vad som erhölls av provisionerna till indianerna. Alla spanjorer motsatte sig det, men Las Casas hittade stöd från de Dominikanska missionärerna och prästen Juan de Parera.
Las Casas bestämde sig för att göra ett litet besök i Tuzulutlan, för att kontrollera framgången för sitt fredsskapande uppdrag och återvände sedan till Chiapas., Las Casas kvar i staden fram till oktober 1545, när han gick till Gracias a Dios, för att be om hjälp från publiken, som leddes av Alonso Maldonado. Maldonado ignorerade husen och han återvände till Chiapas.
För att säkerställa att de nya lagarna följs skickades Francisco Tello de Sandoval till Indias. Han avgick vid San Juan de Ulúa och ledde sedan till Mexico City, där han stannade i ett Dominikanskt kloster., Det fanns många spanjorer som motsatte sig reglerna, som Viceroy Antonio de Mendoza, och en retinue skickades för att prata med monarken för att avskaffa de nya lagarna. De nya lagarna stötte på svårigheter i sin slutliga tillämpning, särskilt när det gäller arvet av överlåtelserätten.
Bartolomé de las Casas kallades av Francisco Tello till Mexico City och var tvungen att lämna, och lämnar i stället för Canon Juan de Pareda. I Maj 1546 anlände han till Mexico City i sällskap med sin vän Rodrigo de Ladrada., I staden gick han med i en Biskopsnämnd där var biskoparna i Mexiko, Tlascala, Guatemala, Michoacan och Oaxaca. På denna styrelse debatterade de indianerna, vann husets avhandling med hänvisning till Indiens förmåga och de uppgifter de hade med kronan.